Reklam konstart eller inte?

Under rubriken Nej, reklam är ingen konstart, ifrågasätter idag Carin Fredlund i Dagens Industri min lämplighet som vd för Sveriges Reklamförbund. Hon har definitivt en poäng, även om hon inte tar upp alla erfarenheter eller egenskaper som jag inte besitter.

När jag sökte jobbet skrev jag en A4-sida där jag räknade upp mina brister. De som Carin tar upp fanns med där: Ingen erfarenhet från renodlade PR-byråer, renodlade webbyråer, eventbyråer, mediabyråer mm. Min erfarenhet begränsar sig till reklam-, DM- och designbyrå.

Jag tror att styrelsen bedömde det som att den person som har erfarenhet från renodlade företag inom samtliga discipliner, och som dessutom arbetat utomlands inom internationellt nätverk på ledande befattning, och som startat och drivit egen byrå (entreprenör) och är villig att ta på sig det här jobbet… inte finns.   Det är vad headhuntern skulle kalla för en orealistisk kravprofil.

Så en tröst är att denna brist, dvs att jag inte arbetat på renodlade företag inom samtliga discipliner, delas med andra, typ alla människor på jorden.

Vidare skriver Carin att ”hans många år borta från svensk reklambransch kan vara en brist i sig, även om de vidare vyerna och internationella kontakterna nog kan uppväga en del.” Helt riktigt. Jag vet bara inte hur jag skulle ha klarat av att skaffa mig internationell erfarenhet, som efterfrågas av förbundet, utan att vara borta från Sverige under några år.

”Renodlad reklamkommunikatör”, kallar Carin mig. Det kanske är rätt. Men jag skulle nog välja att inte kategorisera alla mina kollegor som arbetat med traditionell reklam som sådana som stått utanför utvecklingen av kommunikationsindustrin.

För då är risken att Göran Åkestam, Andreas Dahlqvist, Anna Quennerstedt, Jacob Nelson, Filip Nilsson skulle avfärdas som föredettingar trots att de tillhör dem som levererar skitvass digital kommunikation dagligen.

Men menar jag då inte att reklam är en konstart? Jodå. Reklam är en konstart i den bemärkelsen att den förlitar sig på människans skapandekraft.

Det är samma del av hjärnan, samma del av mig, som hjälper mig att skriva en dikt och som driver mig att hitta på en smart rubrik på en utomhustavla. Det är samma sorts skapandekraft som bistår Kay Pollack eller bröderna Cohen som sporrar regissören bakom ICA’s reklamfilmer eller eventbyrån Minnesotas scenograf. Det är förmodligen samma kreativa process som är upphov till affärsidén bakom Spotify. Kring dessa hjärnans kreativa processer finns omfattande modern forskning.  Du som fortsätter läsa min blog kommer att drabbas av fler funderingar kring detta.

Carin skriver att ”Reklam är ett säljverktyg. Punkt.” Jag håller med. Nästan. Skillnaden är väl att jag säger att kommunikation är ett säljverktyg som tar konsten i sin tjänst.

Vad vi gör är att låta den konstnärliga kreativiteten befrukta affärsintresset. Det är först då det händer något, när det kommersiella intresset kläs i dramaturgins kläder. Det som gör att vanliga kloka, omdömesgilla konsumenter bemödar sig att ta del av budskapet.

Jag tycker nog att det är lite gammaldags grovkornigt att ifrågasätta konstens betydelse för den kommersiella kommunikationen. Idag är vi övertygade om, i styrelserum såväl som i moderna kreativa kommunikationsbyråer som svenska Great Works, Åkestam Holst, b-reel,  Daddy, Farfar och många med dem, att denna befruktning är nödvändig för att kommunikationen ska generera pengar.

Ingen av våra kunder har missat att konsumenten är beredd att betala dubbelt så mycket för en iPod än för en vanlig mp3-spelare som gör samma saker. Och att hon så entusiastiskt öppnar plånboken därför att artistisk design och kommunikation redan har fått henne att öppna dörren för Apple.   Det har inte Carin heller. Hon kan det här ämnet.

Nu är jag i Göteborg och jag blir så avundsjuk på Göteborgarna för det här har blivit en så cool stad trots att den är skönt hanterbar till storleken. Påminner så starkt om Melbourne. Kan inte säga att det är en vacker stad, men den är pittoresk, och viktigast av allt, det den har gemensamt med Melbourne är tre saker: ett tynande lillebrorkomplex mot en annan storstad som börjar på S, sköna spårvagnar och en särskild, mycket skön vibe.